Emma

Som jag kanske nämnde tidigare i något inlägg så dog min hund denna sommar närmare bestämmt den 27:de juni :( Jag tror fan jag aldrig gråtit så mycket som när pappa ringde mig och berättade att Svea var död. När Svea dog var jag i Spanien så när pappa ringde mig satt jag på en uteservering och åt middag.. Jag minns knappt vad jag och pappa pratade om i det samtalet det enda jag minns är "Emma, Svea är död". Jag brast ut i gråt och grät hela kvällen och dagen därpå. Svea dog av cancer i lever och det hade inte gått att bota även om vi haft henne på intensiven i månader. Det värsta är att jag var i Spanien och inte ens hann säga farväl till min älskade hund. Jag hade Svea i 7 underbara år och hon var verkligen som ett syskon för mig, jag vet hur sjukt det kanske låter för många. Många säger till mig "men du kan ju inte jämnföra en hund och en människa" men jag kan faktiskt det för jag har inga syskon så för mig var hon som ett syskon - ni som har hund eller haft eller kanske har/haft andra djur kanske kan förstå vad jag menar. Det är sådana där sjuka grejer som ingen utan djur tänker på. Nu när jag kommer hem är det ingen som blir glad (förutom pappa men det är inte samma grej), det är ingen som gnyr för att hon vill ut, det är ingen som gosar med än i sängen när man ska sova, det är ingen som kommer tassande till köket när man är där för att laga mat eller sitter och nosar när man lagar mat. Det är tomt. Helt jävla tomt. Ingen Svea längre.. Även om det var mer än en månad sen Svea dog så har jag fortfarande inte riktigt fattat att det bara är jag och pappa nu. Jag tror fortfarande att Svea är bortrest hos någon och snart kommer hem igen. Men aldrig mer kommer hon hem... Jag har mist en familjemedlem. Att Svea dog är fan något av det värsta jag varit med om i mitt liv.. Hon var verkligen en underbar hund, hon skällde aldrig som många andra hundar gör, hon hoppade inte upp på främmande människor, hon var aldrig ofräsch som många hundar kan vara, hårade nästan ingenting. Hon älskade att mysa, hon var ingen rädd hund hon älskade att träffa nya människor och hon var ALDRIG aggressiv. Fyfan vad jag saknar henne... Kommer aldrig att glömma Svea! Inte ens om jag skaffar en ny hund som kommer jag ALLTID att minnas Svea som den bästa. Jag älskar henne så jävla mycket! Detta var fan det värsta som kunde hände efter att pappa el. mamma skulle dö.. Min älskade Svea vila i frid !
Detta är den sista bilden vi tog på Svea innan hon lämnade oss.


/ Din eviga matte Emma